Jularna i Sandby


Jularna firades inom familjen tillsammans med de som hade möjlighet att komma hem till Sandby. Erik och Ella var alltid hemma och dom har firat samtliga jular tillsammans.

Den maträtt som mest förknippades med julen var förstås lutfisk, som var huvudrätt på julafton. Den serverades med potatis, vit sås, smält smör, skånsk senap samt salt, vitpeppar och kryddpeppar. Till det drack man svagdricka och snaps. Att blöta lutfisk var en konst och trots Annas färdigheter kunde resultatet variera, och detta var ett ofrånkomligt samtalsämne varje jul. Till efterrätt åt man risgröt och saftsås.
Fanns det mindre barn hemma kom det en tomte (oftast Erik bakom masken). Barnen fick var sin julklapp och någon gång kunde julklappar ges syskonen emellan.
Före blötläggning

Anna ansågs vara duktig på att hantera lutfisk. Hemligheten var dels en längre blötläggningstid samt en något större mängd soda än den föreskrivna (2 hg i.st.f. 1,5 hg per kg fisk). Normal startdag för blötläggning var Anna-dagen (9 dec) men hon startade alltid en vecka tidigare. Tillvägagångssättet var: En vecka i vatten, en vecka i lut, och sen ytterligare en vecka i vatten.
Den fisk man använde här var torkad torsk. Traditionen inom släkten att äta denna typ av fisk hade kommit med Carl från Småland. I Skåne var det betydligt vanligare med lutfisk baserad på saltlånga, det var en enklare variant som bara behövde blötas ett par dagar.

Färdig att äta
Juldagen började med julotta i kyrkan klockan 7 med obligatorisk närvaro för alla. Vid hemkomsten serverades kaffe och julkakor. Juldagens lunch var ett mindre julbord med bl.a. skinka, brunkål, sylta, rödbetor, löksill, potatiskorv och ris a la Malta som var julaftonens risgröt blandad med vispad grädde, vaniljsocker och en skvätt cognac.
Även på nyårsafton åt man lutfisk. Till påsk brukade man färga ägg men bortsett från julen var årets högtider inte förknippade med några särskilda traditioner.

Julgranen togs in lillejulafton och pyntades med levande ljus. Efter middagen och då julklapparna delats ut samlades man runt granen för att tända ljusen. Detta var en av julens höjdpunkter. Nyårsafton tändes granen igen och eventuellt även trettondagsafton om det fanns något kvar av ljusen. Julgransfoten var två korslagda träbitar med ett hål i. Att vattna granen var alltså inte möjligt, granen torkade därför snabbt och barrade rejält efter bara några dagar.